loppanlinnea.blogg.se 🌸

♥️Mamma till en pojk & en flicka ♥️ Singel mamma 30 år Mina barn är mina allt. Älskar dom så mycket❤️.

😭

Kategori: Övrigt



❌❌VARNING FÖR OTÄCKA BILDER❌❌

I 2 veckors tid har jag o Viktor diskuterat fram o tillbaka om vi ska lägga ut detta på facebook eller inte. Men idag rann bägaren över så vi har valt att lägga ut det här som ett rop på hjälp, så vi hoppas innerligt att det finns någon där ute som har råd eller tips på hur vi ska göra. Vart vi kan vända oss till. Som kan hjälpa oss!?!

Flickan som ni ser på bilderna är vår dotter som fyller 5 år nu i oktober. Hon är världens finaste tjej, Älskar att bada, Tittar på hästar. Hon är vår ögonsten och vi älskar henne så otroligt mycket.❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
I 3 års tid har hon kämpat med sina utslag och klåda som hon konstant har över hela kroppen. Vi fick bekräftat av hudläkaren att hon har kronisk eksem. I 3 års tid har vi haft olika läkare hela tiden som tror att dem vet hur dem ska hjälpa henne och dem har gett henne olika salvor, mjuk görande, recept belagda mediciner. Både salvor som vi smörjt henne på kroppen, tabletter som hon ätit, flytande medicin, även medicin som vi gett henne i rumpan. Vi har verkligen provat allt. Propy derm, Betnovat, protopic, Altargo, Fucidin, Emovat, Clovate, Dermovat, Är några av salvor som vi fått och provat. Även provat bad med Kaliumpermanganat i. Inga salvor har hjälpt på henne! Efter så många olika salvor som läkarna har skrivit ut så började vi undersöka naturliga salvor, vi testade några och hittade tjärsalva som fungera bättre än dem andra, inte fullt ut men hennes hud blir bättre. Dock så uppkom det problemet med dagis, Nicholes dagiskompisar sa att hon luktade äckligt, (Salvan luktar extremt mycket) så vi slutade med den och smörjde henne bara med den på helgen. Det räcker ju tyvärr inte, Sen funkar den inte när utslagen är som värst. Hennes hud är som en bergodalbana, ena dagen ser hennes hud "fin" ut nästa dag så ser det ut som på bilderna. En del runt vår omgivning förstår inte hur mycket vi kämpar och försöker hjälpa Nichole, Då får vi kommentarer om att vi inte hjälper henne att vi inte tar henne till läkaren osv. Vi blir fruktansvärt ledsna över dess onödiga kommentarer, För vår dotter lider och vi kan inte hjälpa henne! Vi känner oss så hjälplösa. Vi var hos jour läkaren idag, för hon kan inte gå, hennes knäveck har spruckigt, hon har utslag under fötterna. Vi väntade i 2 timmar på att få komma in till läkaren och när vi väl fick komma in till han tittade inte ens på henne, undersökte henne inte, Sa bara att han inte kunde hjälpa henne och han kunde inte skicka remis nånstans eftersom vi redan är inskriva på hud.😡 Hudmottagningen har inte öppet idag därför vände vi oss dit. Men vi får samma svar varje gång vi är hos läkaren att dem inte kan hjälpa henne och dem vet inte vad som är felet osv. Vi var hos hudmottagningen i Karlskrona den 28 juni, Det enda som Vi tyckte var bra är att dem ska samla alla läkarna som finns i deras distrikt så att dem ska kolla på Nicholes utslag. Då ska dem besluta om dem ska skicka henne ner till Malmö för att hon ska påbörja behandling med cellgifter. Direkt var min fråga om hon har cancer?! Vilket läkaren inte svarade på, cellgifter ger även biverkningar. Vi som föräldrar blev självklart jätterädda och ledsna. Vår lilla flicka😭Dem har tagit massa prover på henne, Alla prover visar perfekta värden, Men aldrig någon hudskrapning. Vilket dem kanske borde göra? Vad vet vi?
Vi vill bara att hon ska må bra, slippa ha ont och slippa lida. 

Så är det någon som vet någon läkaren som är specialiserad just på hud, utslag, eksem? Någon klink som finns i Sverige? privat eller inom landstinget? Eller om det är så att man ska söka vård utomlands? Finland, Polen? Är det någon där ute som har liknade problem som vår dotter har och har fått hjälp? Snälla hör av dig om du vet något eller någon som kan hjälpa vår dotter!
Videon är när vi smörjde vår dotter med mjukgörande, hon bara skriker för att det gör så ont på henne. inte varje dag hon har så här ont men det är när utslagen är som värst. Bilderna är tagna under dessa 3 åren och är från olika tillfälen.

Dela gärna så att vi kan nå ut till så många så är vår chans större att hitta något/någon som kan hjälpa vår dotter!❤️❤️❤️❤️❤️


(null)

😭

(null)


PS
Jag har tillstånd att dela detta i från fb

Solvända 🌼

Kategori: Övrigt

Läs detta 👇🏻

Kategori: Övrigt




(null)


Jag har fått tillstånd att dela detta
Inlägget skrevs 2017

Hej.... på er alla.
Jag är en mamma som har valt att vara anonym.
Ni som känner mig behöver inte skriva mitt namn, eller min sons namn.

De här inlägget är långt, men väldigt viktigt!
Det jag ska berätta nu är hemskt.
Känsliga läsare bör inte fortsätta läsa min text.

Anledningen till att jag väljer att dela med mig om detta är för att jag vill varna. 
Jag tar ALLA tillfällen jag får och varnar så många föräldrar jag kan.
dehär är något som jag inte kan hålla för mig själv och kan Jag rädda ett barn från döden genom att berätta, så gör jag det utan att blinka.

Jag vill inte ha några åsikter om hur ansvarslös jag är som förälder. 
Jag vill inte veta vad du tycker och inte tycker om vad man ska, och inte ska ha hemma när man har barn. 
Jag har redan den kunskapen.
Och jag har redan gett mig själv miljontals psykiska lavetter över det som hänt.
Jag kommer aldrig förlåta mig själv, och jag kommer aldrig komma över det. 
Det är straff nog, så spara dina ord.

Snutten på bilden med skorna på fel fot och plufsiga kinder heter Zander. 
Det är min son, min skatt, mitt liv, mitt ALLT <3

I över 5 år kämpade vi med att bli gravida. 
Jag har väntat länge på att få bli hans mamma.
När jag födde honom den 30:e november 2014 så stannade tiden. 
Alla röster runtomkring mig tystnade. 
Alla personer som var runt mig blev suddiga. 
Hans ansikte, små händer, små fötter, var allt jag kände och såg. 
Jag fick tunnelseende. Jag såg bara honom. Hans röst var det enda jag hörde. 
Och när vi fick ögonkontakt.. 
Herreguuuuuud tjejer. 
Behöver jag ens förklara?
kärleken som växte fram inom mig var så kraftfull och stark att jag hade kunnat springa igenom en betong mur hur lätt som helst.
Så kraftfull att det smärtade i mitt bröst, precis som att den inte fick plats där inne. Min SON <3
Jag lovade honom att skydda honom från ALLT !
Jag lovade honom det....
Inget skulle någonsin få hända honom.
Ingen skulle någonsin få skada honom.
Jag lovade honom det. 

Men.....

I mitten av november förra året, för bara några månader sedan så vändes vår värld upp och ner. 
Mitt löfte var brutet och min själ strimlades sönder.

Min älskade son hade haft vinterkräksjukan och kräkts hela dagen innan.
 Hans lilla mage var tom, men han vågade inte äta något. 
Han var så slö i kroppen av att inte få behålla något han åt att jag nästan började få panik. 

-"Vi ska göra Chokladbollar älskling. Vill du baka med mamma?"

-"aa, baka mamma"

Sen ser jag det igen. 
De där  handfatet som är fyllt av äckligt vatten för att det är stopp nånstans djupt in i nått rör.
Jag kan inte släppa det. 
Det är fjärde dagen jag ser det. Försökte med ALLT i flera dagar men inget löste upp Proppen. 
Jag kunde inte släppa det, så jag ringde ett företag som hanterar avlopp. 
6000 kr ville han ha. 
För att det var jour, och för att det var så nära jul.
Jag blev irriterad och sa att jag minsann kunde lösa det själv. 
Min sambo, som är på väg hem från jobbet, får ett samtal från mig. 
Jag ber honom köpa hem KAUSTIKSODA.
När han kommer hem, så häller jag ner hela burken i avloppet efter att jag öst ut dedär vidriga vattnet. 
Jag kokar upp vatten i vattenkokaren och häller rätt ner i avloppet.
 Det börjar bubbla och gurgla och jag ser att det är på väg ner. 

-"Bra.. där släppte skiten. 
Nu gör vi chokladbollar Pluttskrutt"

Vänder mig om i 2 sekunder för att hämta havregrynen en meter bort. 
TVÅ sekunder!!!!!
På den korta stunden hinner mitt älskade barn dra stolen mot bänken, ställa sig på den, doppa sin leksaksvisp i vasken, och sen in i munnen !

PANIK !!!!!!

Han försöker skrika men kan inte.
Jag ser hans smärta, jag ser hans Dödsångest, jag ser hur det bubblar i hans mun. 
Han svullnar upp i munnen, läpparna blir så pass svullna att dom spricker.
 Det bildas neongult, tjockt slem i hans mun och hals. 
Han kan inte andas.

Redan när jag såg honom på stolen, hulkandes så skrek jag åt min sambo att ringa efter ambulans. 
Mitt mammahjärta talade om för mig att dehär var allvarligt.

Jag trodde först att han satt i halsen. För det såg så ut på honom först. 
Slängde honom över mina ben och slog honom i ryggen allt va jag kunde. 
Det var då jag såg att det bubblade i hans mun. 
Det var då jag förstod vad som hade hänt. 

Det var då jag fick panik av min rädsla. 
Jag slotts med mig själv i mitt huvud för att absolut inte visa min panik för Zander. 
Ser han min panik, så är det kört.

Och nu, va gör jag nu !!!!!???

-"älskling, titta på mamma, du får inte svälja, hör du mig, titta på mig, du får inte svälja, spotta......"

Hur f*n talar man om för en snart 2 åring att han absolut inte får svälja. HUR ?!

Jag måste agera snabbt. 
Det hänger på mig nu !

slet av honom kläderna och satte honom i badkaret. 
Iskallt vatten. Kyler ner honom. Framkallar en kramp. 
Då sväljer man inte.

Ni vet, första doppet i sjön. när man stelnar till. 
det var den krampen jag ville få fram. 
Spolade hans lilla mun. 
Hela tiden med paniken som misshandlar mig psykiskt.
Det dåliga samvetet...

-"hur kunde jag vara så dum i huvet! Jag har dödat mitt barn!! "

Ambulansen kommer.
Två IDIOTER kliver in och säger att Zander ska dricka mjölk... 
Dricka mjölk ?!

-"NEJ ! Han ska inte dricka NÅTT ! Han får för  inte svälja !!!!!!! han har inte svalt tvättmedel ! Det är KAUSTIKSODA ! 
Det fräter ALLT i dess väg ! Vi måste åka NU, han DÖR !"

Jag får ta alla beslut. 
Helt sjukt. 
Det är en annan historia, men jag är så tacksam över att jag lyckades slå ner paniken och hålla mig skärpt. 
Det räddade min son.
Hade ambulanssjuksköterskorna fått göra som dom ville så hade min son inte funnits idag. 
Det skrämmer mig !

När vi väl kommer in till Akuten i raketfart så är jag fortfarande lugn utanpå. 
Inombords skriker jag i panik.

Mitt barn, som jag lovade så dyrt och heligt att skydda mot och från allt och alla. 
Han slets från mina armar, pressades ner mot en brits med 10 tals okända ansikten mot honom.

Han får panik, nu kan han skrika, hela Sverige måste ha hört hans desperata och panikslagna skrik efter mig.
Dom håller fast honom, han försöker vrida sig loss, slåss för sitt liv, skriker efter mig.

Där....
Där och då kom mina första tårar.
Jag gick sönder.
Allt brast för mig. 

Jag tappar känseln i mina ben. 
en undersköterska leder mig ut, jag vill inte gå..
Hon tvingar mig ut.

-"snälla, stäng inte dörren, jag måste se honom. "

Pang....
En dörr smälls igen rakt framför mitt ansikte. 
Sekunder efter Tystnar hans lilla panikslagna skrik. 
Jag Bryter IHOP. Totalt...
Han dog. Han dog, och jag va inte hos honom! 
I ena handen har jag hans små stövlar.
I andra har jag hans lilla jacka. 
Jag kramar dom, jag har förlorat honom.

Det tog en evighet att få honom. En evighet!
För att på ett kort ögonblick förlora honom.

Dörren som smälldes igen framför mitt ansikte öppnades, ut rullas han i raketfart med 3 personer vid sig. 
In i en ambulans och försvinner med blåljus .

Jag får reda på att dom ska ta honom till Jönköping.
Dom frågar om jag vill ha en taxi dit...

-"nej, min sambo är på väg"

Robin, min sambo, kommer. 
Vi kramas HÅRT och länge.
Tårarna sprutar.

Jag förklarar att vi måste ta oss till Jönköping.
Att han är på väg dit.
Vi åker, när vi kommer fram leder en sköterska oss till intensivvårdsavdelningen. 
In till Sal 10, mitt lyckonummer.
Kändes definitivt inte som det då.

Där låg han..
Med Miljontals slangar, helt naken.
kopplad till en Respirator. 
Hans pyttelilla kropp syntes knappt i dendär jättestora sängen.

Det var fruktansvärt !
INGEN förälder ska behöva se sitt barn så. 
Inte ens min värsta fiende. INGEN !

Jag ber om ärlighet och inget bakom våra ryggar.
Jag vill veta ALLT dom tänker.

Då får jag veta att läkaren inte tror att Zander kommer överleva. 

Jag kunde känna hur mitt hjärta brast.
Det gjorde så fruktansvärt ONT !

Man hade gått ner med kamera och tittat ner i strupen och magmunnen. 
Magmunnen hade tagit mest stryk efter munnen. 

24 timmar var vi tvungna att vänta.
Det var då vi skulle få veta ifall han skulle överleva.
För det ligger och fräter i 24 timmar. 
Innan dess vet man inte hur stor skada det blivit.

Det var det absolut värsta jag varit med om.
Att behöva vänta så länge på att få veta ifall min son skulle överleva var tortyr !

Jag vet inte hur många gånger jag grät. 
Jag vet inte hur många gånger jag sa att jag älskar honom.
Jag vet inte hur många gånger jag sa förlåt.

Varje gång jag eller Robin pratade, så höjdes Zanders puls. 
och en gång, när jag viskade -"förlåt älskling.. Mamma älskar dig" i hans öra så tryckte han sitt underbara lilla huvud mot mig. Precis som att han förlät mig. 
Jag behövde det. Sååååå mycket!!!

Älskade, underbara, lilla lilla pojke <3

När helvetes timmarna hade passerat så rullades han upp till operation. 
Nu skulle man ner i magsäcken och titta hur det såg ut.
Om han skulle vidare till lund eller om han ens skulle överleva.

Han rullades iväg.
Vi bestämde oss för att ta en promenad medans han var på operation. 
Vi gick hand i hand, knäpptysta. läääänge..

-"nu måste dom ju va färdiga, vi går tillbaka" 
sa jag.

Men när vi kom tillbaka upptäckte vi att vi bara varit borta i 20 minuter och att dom inte ens börjat med honom på operation. 
USCH !!!!

Efter en låååång väntan, så kom äntligen 2 läkare in till oss.
Den ena tar fram sin mobil och börjar visa bilder på hur det såg ut i Zander. 
Hon va Chockad. För på bara 24 timmar så hade han läkt otroligt mycket. 

-"han kommer klara sig, han kommer inte ens få några men när han läkt" sa hon helt chockad.

Robin Kastade sig över henne och kramade henne. 
Jag bröt ihop av lättnad. 
Det var så himla mycket känslor på en och samma gång.

Han kommer överleeeeeeva !!!!!!

Kändes som jag fött honom på nytt.

Man pratade till och med om att koppla bort honom från respiratorn på kvällen dagen efter om svullnaden fortsatt gå ner i samma takt.

WOOOOW !
Innan fick vi höra att det skulle ta flera månader !

Vi hade Änglavakt !

Han hade en tuff vecka efter att dom väckte honom från Respiratorn, men han LEVER !

Ingen vet hur mycket han fick i sig.
Men jag vet att det inte var mycket då det hade sjunkit. man kunde se ett litet spår i skummet som hade fastnat på kanten av diskhon .

Läkaren sa att det räcker med ETT korn. 
Det är det enda som behövs för att det ska bli livshotande.

Så, tjejer...
Får ni problem med avlopp, ring rörmokaren.
betala domer tusenlapparna och gör inte mitt misstag.
Det räcker med att nån tappar ett korn på golvet och inte hittar den. 
Ungarna hittar ALLT !

Bort med skiten. 
Jag kommer eventuellt lägga upp lite bilder bland kommentarerna. 
Jag har inte bestämt mig än.
Vill inte att nån sparar bilderna och sprider dom vidare på något sätt.
Ni måste se vad skiten gör.
Bilden på hans läppar och ansikte är tagen dagen efter.
Svullnaden hade gått ner 70 %, så då kan ni ju tänka er hur det såg ut innan. 
USCH !
Helkropps bilden är tagen dagen efter det.
Så man kan ju se hur fort han läker.
Min fina lilla Skatt ! <3

Ska tänka lite på om jag verkligen vill lägga upp dom.

Men åter igen, känsliga varnas !

Sprid min historia till så många ni kan. 
Inte min text.

Kan det rädda ett barn så är det bra!

Jag är skadad för livet.
Men det kan jag ta, bara han inte är det !

Ursäkta stavfel.
Jag orkar inte rätta.