LĂ€s detta đđ»
Jag har fÄtt tillstÄnd att dela detta
InlÀgget skrevs 2017
Hej.... pÄ er alla.
Jag Àr en mamma som har valt att vara anonym.
Ni som kÀnner mig behöver inte skriva mitt namn, eller min sons namn.
De hÀr inlÀgget Àr lÄngt, men vÀldigt viktigt!
Det jag ska berÀtta nu Àr hemskt.
KÀnsliga lÀsare bör inte fortsÀtta lÀsa min text.
Anledningen till att jag vÀljer att dela med mig om detta Àr för att jag vill varna.
Jag tar ALLA tillfÀllen jag fÄr och varnar sÄ mÄnga förÀldrar jag kan.
dehÀr Àr nÄgot som jag inte kan hÄlla för mig sjÀlv och kan Jag rÀdda ett barn frÄn döden genom att berÀtta, sÄ gör jag det utan att blinka.
Jag vill inte ha nÄgra Äsikter om hur ansvarslös jag Àr som förÀlder.
Jag vill inte veta vad du tycker och inte tycker om vad man ska, och inte ska ha hemma nÀr man har barn.
Jag har redan den kunskapen.
Och jag har redan gett mig sjÀlv miljontals psykiska lavetter över det som hÀnt.
Jag kommer aldrig förlÄta mig sjÀlv, och jag kommer aldrig komma över det.
Det Àr straff nog, sÄ spara dina ord.
Snutten pÄ bilden med skorna pÄ fel fot och plufsiga kinder heter Zander.
Det Àr min son, min skatt, mitt liv, mitt ALLT <3
I över 5 Är kÀmpade vi med att bli gravida.
Jag har vÀntat lÀnge pÄ att fÄ bli hans mamma.
NÀr jag födde honom den 30:e november 2014 sÄ stannade tiden.
Alla röster runtomkring mig tystnade.
Alla personer som var runt mig blev suddiga.
Hans ansikte, smÄ hÀnder, smÄ fötter, var allt jag kÀnde och sÄg.
Jag fick tunnelseende. Jag sÄg bara honom. Hans röst var det enda jag hörde.
Och nÀr vi fick ögonkontakt..
Herreguuuuuud tjejer.
Behöver jag ens förklara?
kÀrleken som vÀxte fram inom mig var sÄ kraftfull och stark att jag hade kunnat springa igenom en betong mur hur lÀtt som helst.
SÄ kraftfull att det smÀrtade i mitt bröst, precis som att den inte fick plats dÀr inne. Min SON <3
Jag lovade honom att skydda honom frÄn ALLT !
Jag lovade honom det....
Inget skulle nÄgonsin fÄ hÀnda honom.
Ingen skulle nÄgonsin fÄ skada honom.
Jag lovade honom det.
Men.....
I mitten av november förra Äret, för bara nÄgra mÄnader sedan sÄ vÀndes vÄr vÀrld upp och ner.
Mitt löfte var brutet och min sjÀl strimlades sönder.
Min Àlskade son hade haft vinterkrÀksjukan och krÀkts hela dagen innan.
Hans lilla mage var tom, men han vÄgade inte Àta nÄgot.
Han var sÄ slö i kroppen av att inte fÄ behÄlla nÄgot han Ät att jag nÀstan började fÄ panik.
-"Vi ska göra Chokladbollar Àlskling. Vill du baka med mamma?"
-"aa, baka mamma"
Sen ser jag det igen.
De dÀr handfatet som Àr fyllt av Àckligt vatten för att det Àr stopp nÄnstans djupt in i nÄtt rör.
Jag kan inte slÀppa det.
Det Àr fjÀrde dagen jag ser det. Försökte med ALLT i flera dagar men inget löste upp Proppen.
Jag kunde inte slÀppa det, sÄ jag ringde ett företag som hanterar avlopp.
6000 kr ville han ha.
För att det var jour, och för att det var sÄ nÀra jul.
Jag blev irriterad och sa att jag minsann kunde lösa det sjÀlv.
Min sambo, som Àr pÄ vÀg hem frÄn jobbet, fÄr ett samtal frÄn mig.
Jag ber honom köpa hem KAUSTIKSODA.
NÀr han kommer hem, sÄ hÀller jag ner hela burken i avloppet efter att jag öst ut dedÀr vidriga vattnet.
Jag kokar upp vatten i vattenkokaren och hÀller rÀtt ner i avloppet.
Det börjar bubbla och gurgla och jag ser att det Àr pÄ vÀg ner.
-"Bra.. dÀr slÀppte skiten.
Nu gör vi chokladbollar Pluttskrutt"
VÀnder mig om i 2 sekunder för att hÀmta havregrynen en meter bort.
TVĂ
sekunder!!!!!
PÄ den korta stunden hinner mitt Àlskade barn dra stolen mot bÀnken, stÀlla sig pÄ den, doppa sin leksaksvisp i vasken, och sen in i munnen !
PANIK !!!!!!
Han försöker skrika men kan inte.
Jag ser hans smÀrta, jag ser hans DödsÄngest, jag ser hur det bubblar i hans mun.
Han svullnar upp i munnen, lÀpparna blir sÄ pass svullna att dom spricker.
Det bildas neongult, tjockt slem i hans mun och hals.
Han kan inte andas.
Redan nÀr jag sÄg honom pÄ stolen, hulkandes sÄ skrek jag Ät min sambo att ringa efter ambulans.
Mitt mammahjÀrta talade om för mig att dehÀr var allvarligt.
Jag trodde först att han satt i halsen. För det sÄg sÄ ut pÄ honom först.
SlÀngde honom över mina ben och slog honom i ryggen allt va jag kunde.
Det var dÄ jag sÄg att det bubblade i hans mun.
Det var dÄ jag förstod vad som hade hÀnt.
Det var dÄ jag fick panik av min rÀdsla.
Jag slotts med mig sjÀlv i mitt huvud för att absolut inte visa min panik för Zander.
Ser han min panik, sÄ Àr det kört.
Och nu, va gör jag nu !!!!!???
-"Àlskling, titta pÄ mamma, du fÄr inte svÀlja, hör du mig, titta pÄ mig, du fÄr inte svÀlja, spotta......"
Hur f*n talar man om för en snart 2 Äring att han absolut inte fÄr svÀlja. HUR ?!
Jag mÄste agera snabbt.
Det hÀnger pÄ mig nu !
slet av honom klÀderna och satte honom i badkaret.
Iskallt vatten. Kyler ner honom. Framkallar en kramp.
DÄ svÀljer man inte.
Ni vet, första doppet i sjön. nÀr man stelnar till.
det var den krampen jag ville fÄ fram.
Spolade hans lilla mun.
Hela tiden med paniken som misshandlar mig psykiskt.
Det dÄliga samvetet...
-"hur kunde jag vara sÄ dum i huvet! Jag har dödat mitt barn!! "
Ambulansen kommer.
TvÄ IDIOTER kliver in och sÀger att Zander ska dricka mjölk...
Dricka mjölk ?!
-"NEJ ! Han ska inte dricka NĂ
TT ! Han fÄr för inte svÀlja !!!!!!! han har inte svalt tvÀttmedel ! Det Àr KAUSTIKSODA !
Det frĂ€ter ALLT i dess vĂ€g ! Vi mĂ„ste Ă„ka NU, han DĂR !"
Jag fÄr ta alla beslut.
Helt sjukt.
Det Àr en annan historia, men jag Àr sÄ tacksam över att jag lyckades slÄ ner paniken och hÄlla mig skÀrpt.
Det rÀddade min son.
Hade ambulanssjuksköterskorna fÄtt göra som dom ville sÄ hade min son inte funnits idag.
Det skrÀmmer mig !
NÀr vi vÀl kommer in till Akuten i raketfart sÄ Àr jag fortfarande lugn utanpÄ.
Inombords skriker jag i panik.
Mitt barn, som jag lovade sÄ dyrt och heligt att skydda mot och frÄn allt och alla.
Han slets frÄn mina armar, pressades ner mot en brits med 10 tals okÀnda ansikten mot honom.
Han fÄr panik, nu kan han skrika, hela Sverige mÄste ha hört hans desperata och panikslagna skrik efter mig.
Dom hÄller fast honom, han försöker vrida sig loss, slÄss för sitt liv, skriker efter mig.
DĂ€r....
DÀr och dÄ kom mina första tÄrar.
Jag gick sönder.
Allt brast för mig.
Jag tappar kÀnseln i mina ben.
en undersköterska leder mig ut, jag vill inte gÄ..
Hon tvingar mig ut.
-"snÀlla, stÀng inte dörren, jag mÄste se honom. "
Pang....
En dörr smÀlls igen rakt framför mitt ansikte.
Sekunder efter Tystnar hans lilla panikslagna skrik.
Jag Bryter IHOP. Totalt...
Han dog. Han dog, och jag va inte hos honom!
I ena handen har jag hans smÄ stövlar.
I andra har jag hans lilla jacka.
Jag kramar dom, jag har förlorat honom.
Det tog en evighet att fÄ honom. En evighet!
För att pÄ ett kort ögonblick förlora honom.
Dörren som smÀlldes igen framför mitt ansikte öppnades, ut rullas han i raketfart med 3 personer vid sig.
In i en ambulans och försvinner med blÄljus .
Jag fÄr reda pÄ att dom ska ta honom till Jönköping.
Dom frÄgar om jag vill ha en taxi dit...
-"nej, min sambo Àr pÄ vÀg"
Robin, min sambo, kommer.
Vi kramas HĂ
RT och lÀnge.
TĂ„rarna sprutar.
Jag förklarar att vi mÄste ta oss till Jönköping.
Att han Àr pÄ vÀg dit.
Vi Äker, nÀr vi kommer fram leder en sköterska oss till intensivvÄrdsavdelningen.
In till Sal 10, mitt lyckonummer.
KÀndes definitivt inte som det dÄ.
DÀr lÄg han..
Med Miljontals slangar, helt naken.
kopplad till en Respirator.
Hans pyttelilla kropp syntes knappt i dendÀr jÀttestora sÀngen.
Det var fruktansvÀrt !
INGEN förÀlder ska behöva se sitt barn sÄ.
Inte ens min vÀrsta fiende. INGEN !
Jag ber om Àrlighet och inget bakom vÄra ryggar.
Jag vill veta ALLT dom tÀnker.
DÄ fÄr jag veta att lÀkaren inte tror att Zander kommer överleva.
Jag kunde kÀnna hur mitt hjÀrta brast.
Det gjorde sÄ fruktansvÀrt ONT !
Man hade gÄtt ner med kamera och tittat ner i strupen och magmunnen.
Magmunnen hade tagit mest stryk efter munnen.
24 timmar var vi tvungna att vÀnta.
Det var dÄ vi skulle fÄ veta ifall han skulle överleva.
För det ligger och frÀter i 24 timmar.
Innan dess vet man inte hur stor skada det blivit.
Det var det absolut vÀrsta jag varit med om.
Att behöva vÀnta sÄ lÀnge pÄ att fÄ veta ifall min son skulle överleva var tortyr !
Jag vet inte hur mÄnga gÄnger jag grÀt.
Jag vet inte hur mÄnga gÄnger jag sa att jag Àlskar honom.
Jag vet inte hur mÄnga gÄnger jag sa förlÄt.
Varje gÄng jag eller Robin pratade, sÄ höjdes Zanders puls.
och en gÄng, nÀr jag viskade -"förlÄt Àlskling.. Mamma Àlskar dig" i hans öra sÄ tryckte han sitt underbara lilla huvud mot mig. Precis som att han förlÀt mig.
Jag behövde det. SÄÄÄÄÄ mycket!!!
Ălskade, underbara, lilla lilla pojke <3
NÀr helvetes timmarna hade passerat sÄ rullades han upp till operation.
Nu skulle man ner i magsÀcken och titta hur det sÄg ut.
Om han skulle vidare till lund eller om han ens skulle överleva.
Han rullades ivÀg.
Vi bestÀmde oss för att ta en promenad medans han var pÄ operation.
Vi gick hand i hand, knÀpptysta. lÀÀÀÀnge..
-"nu mÄste dom ju va fÀrdiga, vi gÄr tillbaka"
sa jag.
Men nÀr vi kom tillbaka upptÀckte vi att vi bara varit borta i 20 minuter och att dom inte ens börjat med honom pÄ operation.
USCH !!!!
Efter en lÄÄÄÄng vÀntan, sÄ kom Àntligen 2 lÀkare in till oss.
Den ena tar fram sin mobil och börjar visa bilder pÄ hur det sÄg ut i Zander.
Hon va Chockad. För pÄ bara 24 timmar sÄ hade han lÀkt otroligt mycket.
-"han kommer klara sig, han kommer inte ens fÄ nÄgra men nÀr han lÀkt" sa hon helt chockad.
Robin Kastade sig över henne och kramade henne.
Jag bröt ihop av lÀttnad.
Det var sÄ himla mycket kÀnslor pÄ en och samma gÄng.
Han kommer överleeeeeeva !!!!!!
KÀndes som jag fött honom pÄ nytt.
Man pratade till och med om att koppla bort honom frÄn respiratorn pÄ kvÀllen dagen efter om svullnaden fortsatt gÄ ner i samma takt.
WOOOOW !
Innan fick vi höra att det skulle ta flera mÄnader !
Vi hade Ănglavakt !
Han hade en tuff vecka efter att dom vÀckte honom frÄn Respiratorn, men han LEVER !
Ingen vet hur mycket han fick i sig.
Men jag vet att det inte var mycket dÄ det hade sjunkit. man kunde se ett litet spÄr i skummet som hade fastnat pÄ kanten av diskhon .
LÀkaren sa att det rÀcker med ETT korn.
Det Àr det enda som behövs för att det ska bli livshotande.
SĂ„, tjejer...
FÄr ni problem med avlopp, ring rörmokaren.
betala domer tusenlapparna och gör inte mitt misstag.
Det rÀcker med att nÄn tappar ett korn pÄ golvet och inte hittar den.
Ungarna hittar ALLT !
Bort med skiten.
Jag kommer eventuellt lÀgga upp lite bilder bland kommentarerna.
Jag har inte bestÀmt mig Àn.
Vill inte att nÄn sparar bilderna och sprider dom vidare pÄ nÄgot sÀtt.
Ni mÄste se vad skiten gör.
Bilden pÄ hans lÀppar och ansikte Àr tagen dagen efter.
Svullnaden hade gÄtt ner 70 %, sÄ dÄ kan ni ju tÀnka er hur det sÄg ut innan.
USCH !
Helkropps bilden Àr tagen dagen efter det.
SÄ man kan ju se hur fort han lÀker.
Min fina lilla Skatt ! <3
Ska tÀnka lite pÄ om jag verkligen vill lÀgga upp dom.
Men Äter igen, kÀnsliga varnas !
Sprid min historia till sÄ mÄnga ni kan.
Inte min text.
Kan det rÀdda ett barn sÄ Àr det bra!
Jag Àr skadad för livet.
Men det kan jag ta, bara han inte Àr det !
UrsÀkta stavfel.
Jag orkar inte rÀtta.
